Det var en gång en fiskare som livnärde sig själv och sin familj på enbart den fisk han fångade. Varje gång fiskaren och hans familj ätit upp all fångad fisk, gick fiskaren ut till havet för att fånga mer.

En dag, medan fiskarens fru stod och rensade och fileade de fångade fiskarna råkade hon hitta en stor juvel inuti magen på en av fiskarna. Av lycka sprang hon direkt till sin man för att visa honom juvelen. Mannen blev överlycklig när han fick syn på den stora och vackra juvelen och bestämde sig för att gå till byns juvelerare för att sälja den. Juveleraren talade om för fiskaren att den stora juvelen var väldigt dyr och att han inte hade råd att köpa en sådan stor och värdefull juvel. Han råde därför fiskaren att åka till stadens största juvelerare som var en väldigt framgångsrik man. Men inte ens han kunde betala de priset som den stora juvelen var värd och råde fiskaren att åka till guvernören som säkert skulle kunna köpa den av honom.

Guvernören blev jätte glad när han fick syn på den stora och förtjusande juvelen och sade till fiskaren att han skulle låta honom få tillgång till sin egen skattkamare och ta vad han ville under 6 timmar som pris för den stora juvelen.

Fiskaren trodde knappt att det var sant och började försiktigt gå mot guvunörens skattkammare. När han kom in i skattkammaren såg han att den var uppdelad i tre delar: en del som var fylld med den godaste maten, och en med de bästa madrasserna som såg så behagliga ut att fiskaren blev trött bara genom att kolla på dem. Det sista rummet var fyllt med guld och smycken.
Fiskaren funderade för sig själv och tänkte att 6 timmar var en lång tid och att han därför hade god tid att ta sig igenom de olika rummen. Han började med att äta från den goda maten för att sedan när han blev mätt gå till madrasserna för att prova att lägga sig på några men råkade då somna på en av de sköna madrasserna. Den behagliga och komfortabla madrassen fick fiskaren att sjunka ner i en djup sömn och han väcktes till sin förskräckelse efter 4 timmar av en röst som ropade att tiden var ute och att han skulle skynda sig ut. Med en besviken min klev nu fiskaren ut från guvunörens skattkammare tomhänt. Han hade lämnat sista delen av rummet med guld och smycken till sist för att han skulle fylla fikorna innan han lämnade skattkammaren, och hade inte räknat med att han skulle somna.

På väg hem stötta fiskaren på stadens vise man som lade märke till fiskarens besvikelse och frågade honom, ” Hur står det till min vän”.

Fiskaren talade då om för mannen vad han varit med om varpå den vise svarar, “Denna jord är fylld med lärdomar att ta vara på.”

“Vad menar du”, frågade fiskaren med en förvånad röst.

“Den juvel som ni hittade kan liknas vid människans själ, det är en värdefull skatt som inte går att värdesätta. Och guvernörens skattkammare kan jämställas vid denna  världen, den är stor och utnyttjar oss. Medan guldet och smyckena i det  tredje rummet är de goda handlingarna som vi allt som oftast sparar till sist. Den sköna och komfortabla madrassen kan bäst beskrivas med vår försummelse och den goda maten är de begär och lockelser som finns i denna värld”, sade den vise mannen.