En tiger hade som vana att dagligen jaga en av de många hararna i skogen för att säkerställa det dagliga behovet av föda som han behövde.

Detta pågick under en längre tid, tills hararna fick nog och bestämde sig för att rådgjöra med varandra. Tillsammans kom de överens om att överlämna en bland dem sjalva varje dag till tigern. På detta sätt skulle dem kunna tillfredställa tigerns hunger samtidigt som dem inte behövde gå omkring med rädlsa från att utsättas för diverse räder.

Till en början, var tigern inte helt övertygad och anmräkte att han hellre förlitade sig på hans egna insatser än något löfte från hararna. Men genom haranras övertygande förmåga lyckades dem tillslut få tigern att acceptera löftet.

När det väl blev dags för hararna att överlämna någon bland dem säjlva som offer, bad den utvalda haren bland dem att få prova att övertala tigern att inte äta upp honom. Dem övriga bland hararna hånade honom och sade att han aldrig skulle kunna förmå att lura en tiger.
Den utvalda haren svarade då att visdomen endast tillhörde Gud och att det var Han som kunde välja svaga for att förvirra de starka. För att inte göra den utvalda haren besviken bestämde dem sig for att låta honom göra ett försök.
Den utvalda haren gick med långsamma och tunga steg fram till tigern. Tigern var redan ilsken eftersom haren var sen och man kunde höra tigerns rytande på avstånd. Till sin ursäkt för att han var sen berättade haren att han och en annan vän till honom stött på en annan tiger på vägen. Denna stora och sarka tigern hade gett sig på dem och tagit hans vän till en viloplats som låg vid en brunn. Tigern blev nu än mer ilsken, och sade till haren att han och hans vänner skulle få betala ett högt pris om det han sade inte var sant. Den utvalda haren låtsades då vara valdigt rädd för den stora och starka tigern och sade att han kunde visa vart han var. Tigern bad haren att snabbt kliva upp pa hans rygg och visa honom vägen. Med stampande steg fyllda av ilska och vrede skyndade sig tigern medan haren orienterade honom genom skogen. Tillslut kom de fram till en brunn, när haren viskar tyst, “Där nere i brunnen gömmer han sig.”

Av all ilska kunde inte tigern kontrollera sig själv längre och hoppade snabbt fram till brunnen. När han kollade ner såg han genom vattnets reflektion sig själv och haren på ryggen. I total raseri, och i tron om att den reflekterade bilden var den stora och starka tigern med den stulna haren, störtade han ner i brunnen för att angripa honom.

Från den dagen blev inte endast den utvalda haren räddad utan också alla hans andra vänner.