Ett kryssningsfartyg hade drabbats av en häftig storm ute på de djupa haven, som fått till följd förödande konsekvenser för fartyget och dess passagerare. Vågorna var så höga och kraftiga att de fick fartyget att förlisa, men mirakulöst nog lyckades ändå två stycken från fartygets passagerare simma till en liten närliggande ö.

De två överlevande, visste inte vad dem skull ta sig till på den övergivna och tillsynes tomma ön. De kom därför överens om att dem inte hade något annat val eller någon annan utväg än att be till Gud. Men för att ta reda på vems bön som var mest effektiv och vilken av dem båda personernas bön som skulle bli besvarad, kom dem överens om att dela upp öns område mellan sig och hålla sig på motsatta sidor av ön.

Det första dem bad om var mat, och den påföljande dagen fann den första mannen ett fruktbärande träd på sin sida av ön som han kunde äta sig mätt på. Den stackars andre mannen fann däremot inget ätbart på sin sida av ön, och förblev utan mat.

Efter en veckas tid på ön började den första mannen känna sig ensam och beslöt därför att be om en hustru. Otroligt nog skulle den påföljande dagen föra med sig ett förbipasserande skepp som sjönk precis på samma plats som männens kryssningsfartyg, och där den ende överlevande var en kvinna som lyckades simma till den första mannens sida av ön.

Det dröjde nu inte länge förrän den första mannen började be om ett hus, kläder och mer mat. Dagen därpå och som magi vaknade den första mannen upp med sin hustru och fann allt han önskat och bett om. Den stackars andre mannen hade fortfarande inte fått något.
Till slut bad, den första mannen om ett skepp, så att han och hans fru skulle kunna lämna ön och precis på morgonen den påföljande dagen hittade han ett skepp på stranden på sin sida av ön. Den första mannen gick genast ombord med sin hustru och beslutat att lämna den andra mannen på ön.

Han hade efter en del övervägande kommit fram till att han skulle lämna den andre mannen på ön, eftersom han ansåg honom vara ovärdig att ta emot Guds välsignelser, då inga av hans böner hade besvarats. Precis i ögonblicket då skeppet var på väg att lämna ön, får den första mannen höra en röst från himlen sägandes “Varför lämnar du din vän på ön?”

Förvånad och ställd av rösten får den första mannen ur sig orden, “Mina välsignelser tillhör endast mig, eftersom det var jag som bad om dem, medans alla hans böner var ju obesvarade och därför förtjänar han ingenting ”

“Ni misstar er!”, sade rösten till den första mannen. “Han hade endast en bön, som jag besvarade. Och om inte för den, skulle du inte ha fått några av mina välsignelser.”

“Säg mig”, svarade den första mannen med en frågande röst: “Vad var det som han bad om, som gör att jag står i skuld för honom?”

Rösten svarade, “Han bad att alla dina böner skulle besvaras”