En dag råkade en bondes åsna trilla ner i en brunn som bonden av misstag glömt att stänga. Åsnan skrek med ett sorgligt ljud i timmar medan bonden försökte lista ut en lösning på hur han skulle få upp åsnan från brunnen. Efter timmar av fundering bestämde hans sig slutligen för att djuret var väldigt gammalt, och att då brunnen inte använts på flera år, så behövde han ju ändå täcka över den, därför ansåg han det helt enkelt inte lönt att försöka anstränga sig för att få upp åsnan.

Bonden bad alla sina grannar för att komma över och hjälpa honom med att täcka över brunnen. De tog alla en spade och började skyffla ner jord i brunnen. Åsnan insåg ganska snabbt vad som föregick och började då ge ifrån sig ett fruktansvärt skriv. Ljudet från åsnan genomborrade bondens och grannarnas hjärta, och det var nu med ett förkrossat hjärta som varje spade fylld med jord skyfflades ner i brunnen.

Efter en stund, blev det helt tyst och bonden och grannarna förstod nu att åsnan hade dött. Den svåra biten var nu över och de fortsatte att skyffla ner mer jord i brunnen för att täcka den helt. När bonden gick fram till brunnen för att se hur mycket som återstod att täckas, häpnades han över vad han såg.

Med varje spade fylld med jord som skyfflades ner i brunnen, stod åsnan och skakade av sig jorden för att seden använda den för att ta ett steg upp. Medan bondens grannar fortsatte att skyffla jord över åsnan, så fortsatte åsnan att skaka av sig den och ta ett kliv längre upp i brunnen. Ganska snart skulle alla komma att förvånas, då åsnan hade börjat titta fram från brunnen och själv lyckades kliva upp över kanten och lyckligt travade iväg!

“I den här världen kommer människor att kasta stenar i vägen för vår framgång, det är upp till oss, vad vi gör med dem - en vägg eller en bro.”