Posted by Rodwan on mars 27th, 2010
Vårdagsjämningen hade äntligen kommit, och man kunde tydligt känna av naturens omvandling. Snöns försvinnande och fåglarnas kvittrande ingav hopp och den inspiration som den lilla pojken hade väntat på. Nu var han äntligen redo för att ta beslutet och förverkliga sin önskan.
Han bestämde sig för att börja träna judo och detta trots att han förlorat sin vänster arm i en svår bilolycka för några år sedan. Den lilla pojken började med att gå på judo träningarna som hölls av en gammal japansk judo mästare i en av stadens källarlokaler. Pojken lade ner all tid han hade, på att träna och han lyckades göra väldigt stora framsteg på väldigt kort tid. Därför kunde han inte förstå varför han efter 3 månaders utbildning endast fått lära sig ett enda grepp.
Till slut kunde han inte hålla inne med frågan längre och gick fram till tränaren och sade: “Sensei, är det inte dags att jag får lär mig några fler grepp?”
Tränaren lutade sig mot pojken, lade försiktigt ena handen på hans axel och sade: “Detta är det enda grepp du känner till, men det är också det enda du någonsin kommer att behöva.”
Read the rest of this entry »
Posted by Rodwan on mars 23rd, 2010
I en tid av ignorans,
Ett gudomligt frö såddes i öknens glans,
En blomma av renlighet växte fram,
Skyddad av en slöja från damm,
För att fullända skapelsens balans,
Med hjälp av hijabens romans,
Posted by Rodwan on mars 19th, 2010
En dag, träffade en vacker och väldoftande blomma en pärla som levde i de allra djupaste haven. Pärlan saknade många av de egenskaper som blomman hade men det hindrade dem inte från att lära känna varandra bättre.
Blomman tog första initiativet och började berätta om sin familj: “Vår familj är en väldigt stor familj med både rosor och prästkragar som alla är mina släktingar. Det finns även många andra arter som är olika, så många att jag själv tappat räkningen om antalet, trots detta så har alla sin speciella och unika doft och skiljer sig i utseende.”
Plötsligt visade sig ett uttryck av sorg hos blomman. “Hur kommer det sig att du är ledsen, ingenting av det du har sagt är ju ledsamt?” frågade pärlan.
Blomman suckade och sade: “Människor behandlar oss oförsiktigt, de nonchaleras oss. De odlar oss inte för vår skull, utan enbart för att få glädje av vår doft och vårt vackra utseende. Och så fort våra värdefulla egenskaper som glans och doft har försvunnit, kastar de antingen ut oss på gatan eller i sopporna .”
Och sedan fortsatte blomman med att fråga pärlan: “Snälla tala om för mig om ditt liv! Hur lever du? Hur mår du? Du lever ju begravd i havens bottnar.”
Read the rest of this entry »
Posted by Rodwan on mars 13th, 2010
En bonde hade under en lång tid försökt anställa någon som kunde hjälpa honom med allt arbete på den stora mark han ägde. Marken sträckte sig längs den atlantsiska havskusten och var väldigt attraktiv. Han annonserade ständigt i tidningar och reklamblad om jobbet men de flesta var ovilliga att arbeta på gårdarna längs Atlanten. De fruktade nämligen de fruktansvärda stormar som piskade up jättelika havsvågor, och som lämnade efter sig stor förödelse på byggnader och odlingsfält. Anställningsprocessen gick aldrig längre än till intervjun där han ständigt fick höra ett avvisande från de sökande.
Detta pågick under en tid, tills en dag kom då en kort, spinkig man, som passerat medelåldern, närmade sig bonden och frågade efter jobb.
“Är du en duktig jordbruksarbetare?” frågade bonden.
“Tja, jag kan sova när det blåser”, svarade den lilla mannen.
Read the rest of this entry »
Posted by Rodwan on mars 6th, 2010
När tankarna från den varma brisen smälter,
Tydliggör de dolda brister,
Likt huset till spindeln med dess svagheter,
Av några droppar vatten de enkelt försvinner,
Men med styrka spindeln fortsätter och bygger,
Frågan är om den någonsin glömmer?
Eller om den endast fortsätter och drömmer?
Posted by Rodwan on mars 5th, 2010
En turist gjorde ett besök på en av landets välkända djurparker. Medan han gick runt och fotograferade alla de fascinerande djuren fångades hans blick av de stora och vackra elefanterna. Deras enorma storlek, styrka och otroliga former fick honom att stanna upp och fundera. Det förvirrade honom att se dessa enorma varelser hållas fast med endast ett litet rep som var bundet till elefanternas framben. Inga jätte kedjor och inga burar. Det var uppenbart att elefanterna, när som helst, kunde bryta sig loss från repet och rymma, men av någon anledning så gjorde dem det inte.
Read the rest of this entry »
