Satt på bryggan under helgen och blickade ut mot havet, en underbar dag med klar blå himmel och skinade sol. Solens strålar var så starka att de fick vågorna att glänsa och glittra till som diamanter. Tagen av den vackra naturen började tankarna ta mig till en annan plats. Lugnet smög sig över kropp och själ och vindarna skpade en tyngdlöshet som drev fram en harmoni i tankarna. Plötsligt, från ingenstans och mitt i det hela kommer en våg som sveper över mig på bryggan, förtvivlad ställer jag mig snabbt upp och får syn på ytterligare en våg kommande mot mig, utan att veta av det så handlar jag snabbt och springer upp till land.
På något konstigt sätt väcktes inte endast jag av vågen utan något inom mig vaknade till liv.

Som ett stirrande hjärta,
Överlumpad av bristens smärta,
Hjärta tynger,
Fylld med synder,
Vägen till den mättade,
Genom dimmans sökande,
Förbi skuggan av de förbigående,
Ända fram till grönskan av de reserverade,
Inspiration den sjunger,
Av din lovsång den lever,
Som rosenbladets första droppe,
Törsten den släcker och ögonen den förgyller,
Vägen tillbaka inte som den började,
Men med din närvaro lyser upp de djupaste mörker,
I drömmen jag med min naglar plöjde,
Plöjde den jord jag en dag skördade,
Med ögonen jag den odlade,
Genom blod jag den vattnade,
Sötman av den jag aldrig smakade,
Kanske för att jag aldrig vaknade,

Åh du ö, finns du där,

Visa dig,

Sökte efter luft,
Fann mig själv i ett hav,

Vågorna slog och drog,
Av min stillsamhet kraften dog,

Att följa strömmen var lockande,
Hamna i land hade gjort allting lättare,

Väl på stranden fick illusionen skåda,
Glimten av ön var vacker,
Ditt jag vill, mot strömmen jag simma måste,

Åh du hav, vacker du är på ytan,
Vad har du i för var under ytan,
Rädsla och fruktan visade sig nu på ytan,

Stranden återigen kallade, men ön är vackrare,
Simma jag nu måste, men hur…

Åh du ö, finns du där,
Rädda mig från havet,

Det sägs att böjelsen till materialismen i Väst, grundar sig på bristen eller tomrummet i dess filosofiska ideer. Och detta främst i frågor om teologi, dvs. läran om Gud, teoretiska tankar, uppfattningar kring de övervärdsliga(GUD).
De filosofiska svaren kring detta ämne tillfredställer helt enkelt inte människors behov, vilket har skapat ett intellektuellt klimat som är beroende av materialismen.
Kan detta vara förklaringen till ens böjelse, dvs. kärlek till det materiella?

Med sorgen i hjärtat det skriker,
Vill få orden till hjärtat men det lider,

Ängslan bara sprider,
Smärtan än mer svider,

Själen försvinner,
Medan väntande på bättre tider,

Brisen med bekymmer kommer,
Mörkret som en sol den skiner,

Tystnaden den hungern avlider,
Kunskapen belyser,

Ensamheten törsten väcker,
Törsten av den underbara koppen som törsten släcker,

Ditt namn i hjärtat det lyser,
Hoppet än lever…