Det var med raskande steg som mannen skyndade sig ut från lägenheten. Stressad och nervös över att inte hinna fram till flygplatsen i tid, glömde han det viktigaste av allt- passet. När han kom fram till receptionen förde han ner handen i fickan för att plocka fram sin biljett och insåg då till sin förskräckelse att han glömt sitt pass hemma.

Vilken mardröm, mannen som var professor på ett av landets ledande universitet hade ett otroligt viktigt möte att passa. Utöver detta fanns det heller ingen tid att hinna hämta passet längre och detta plan var det sista tillbaka som skulle göra det möjligt för honom att hinna fram i tid. 

En obehaglig känsla av bestörtning började nu allt mer växa fram hos mannen och i all desperation, började han nu gråta och skrika för att han inte kunde komma med på planet. Planet lyfte utan honom och mannen återvände till lägenheten upprörd samtidigt som han tänkte på hur hans karriär var över. Hans omsorgsfulla familj försökte trösta honom så gott det kunde men det var lönlöst, mannens besvikelse och frustration tyckes bara öka.

Nästa dag hörde han nyheten om att planet han var tänkt att vara på, hade kraschat och att alla ombord hade omkommit.

Det var på en kall och mörk vinterdag som kungen och hans närmaste rådgivare, Mosa promenerade längs sjön. Plötsligt och från ingenstans slås kungen av en tanke, om att en människa skulle göra vad som helst för pengar. När Mosa hörde kungens fundering stoppade han ner handen i sjön men drog omedelbart bort den igen p.g.a. den starka kylan och smärta den framkallade.

Sedan sade han, “Jag tror inte att en människa skulle spendera en hel natt i detta kalla vattnet och i denna sjö för pengar.”

Men kungen insisterade och svarade, “Jag är säker på att jag kan hitta en sådan person.”

Kungen utmanade sedan rådgivaren att finna en sådan person och sade att han skulle belöna personen med tusen guldmynt för den som klarade uppgiften.

Mosa sökte nu vitt och brett runt om i staden efter någon som kunde anta kungens erbjudande och hittade till slut en fattig man som var desperat nog att anta utmaningen. Den stackars mannen gick ner i sjön medan kungen hade sina vakter i närheten av honom för att se till att han verkligen gjorde det som han utlovat.

Otroligt nog klarade den fattiga mannen av att tillbringa hela natten i den kalla sjön och vid morgondagen gick han nu tillsammans med vakterna och rådgivaren för att hämta sin belöning från kungen. Väl framme vid palatset vittnade både vakterna och Moses om hur den fattiga mannen otroligt nog tillbringat hela natten i den kalla sjön. Kungen frågade den fattiga mannen om hur han lyckats tillbringa natten i sjön. Den stackars mannen svarade att det fanns en gatlykta i närheten och att han höll sin uppmärksamhet fäst på lampan och bort från kylan.

Oväntat svarade kungen nu att det den fattiga mannen inte förtjänade belöningen eftersom han överlevt natten med hjälp av värmen från lampan på gatan.

Dagen efter kom inte Mosa till palatset och kungen blev orolig över hans hälsa, det var inte alls likt hans närmaste rådgivare att vara borta. Han skickade därför en budbärare till hans hem som fann Mosa hemma i sin lägenhet upptagen med att koka ris. Mosa meddelade budbäraren att han skulle komma när riset var färdig kokat. Timmar passerade men Mosa dök fortfarande inte upp, slutligen beslöt kungen att själv gå till hans hus och se vad han höll på med.
Read the rest of this entry »

Dottern var överlycklig över att helgen äntligen var framme. Just denna helg var ju planerad till ett zoo besök med hela familjen och den lilla flickan hade sett fram emot besöket under hela veckan. Som avslutning skulle familjen även runda av med en picknick på parken och få njuta av det goda fikabrödet dem tagit med sig.

Väl framme på zoot fick flickan syn på en nyfödd kamelunge och började direkt ställa sina nyfikna frågor. “Pappa, varför har kameler pucklar på ryggen”.

“Jo, kära dotter kameler är öken djur och behöver därför sina pucklar för att kunna lagra vatten eftersom dem måste kunna klara sig under en längre tid utan vatten”.

Ännu mer intresserad av faderns svar frågade nu dottern vidare, “Okej, varför är deras ben långa medan deras fötter avrundade.”

“Jo, det är för att dem just är avsedda för långa promenader i den varma öken sanden. Med dessa ben kan dem vandra runt i öknen bättre än något annat djur.”, svarade pappa.

Sedan frågade dottern, “Men varför är deras ögonfransar så långa?”

“De långa och tjocka ögonfransarna kära dotter”, svarade fadern och fortsatte, “är till för att skydda kamelens ögon från öknens sand, vind och solens starka strålar.”

Dotterns blev nu tyst för en stund och sade sedan, “Då förstår jag, deras puckel är till för att lagra vatten när de är i öknen, benen är för de långa promenaderna genom öknen och deras ögonfransar för att skydda deras ögon från ökensanden.

Men vad gör då kamelen på en djurpark?”

Regnet hade kommit i en skur, och vattnet forsade i överflöd hela natten. Vägarna var leriga och gropar fylldes med vatten till brädden. Det var dagen då bonden red sin kärra längs den vackra landsvägen och dagen han väntat på så länge. Det var nämligen dagen han skulle sälja av sin skörd på marknaden. Han var tvungen att bege sig ut tidigt för att hinna fram till marknaden och där kunna få en bra plats. Dem stackars hästarna gav alla sina krafter men hade väldigt svårt att dra lasten genom den djupa leran. Olyckligtvis kom ett av kärrans hjul att fastna i en ler pöl.

Ju mer hästarna drog, ju djupare sjönk hjulet ner i den hårda leran. Tillslut klättrade bonden ner från sin kärra. Han tittade sig omkring, sökandes efter om någon skulle kunna hjälpa honom.  Men inte en person eller ljud så långt ögonen kunde se eller öronen kunde höra. Han insåg ganska snabbt att han var tvungen att klara sig på egen hand denna gång. Dock gjorde han inte den minsta ansträngning för att knuffa till kärran eller försöka lyft upp den själv. Istället började han förbanna sin lycka för vad som hänt. Tittandes upp mot himlen, började han säga, “Jag är så olycklig! Varför har detta hänt mig? Och varför just denna dag? “

Nedstämd, dyster och besegrad av situationen gick han nu och satte sig vid vägkanten. Efter en lång väntan, med händerna i kors och huvudet nedsänkt mot backen fick han nu syn på en myra. Myran bar på ett majskorn som var 3 gånger så stort som den själv, runt alla pölar och över varje kulle fram till den hade nått till sin myrstack. Var gång den tappade majskornet gick den tillbaka för att hämta det och inte en enda gång visade den tecken på den minsta svagheten.

Observeranades detta började bonden skratta och sade för sig själv,  “Tror du verkligen att vagnen kommer att flytta på sig, genom att helt enkelt bara titta på den och gnälla? Ingen kommer att hjälpa mig om jag inte gör ansträngningar för att hjälpa  mig själv. Om denna lilla myra klarade av att bära majskornet ända hem, kan jag då inte ens försöka få hjulet ur gropen”

Med samlat mod och nya krafter böjde han sig ner och satte axeln mot hjulet samtidigt som han ropade på hästarna att dra. Bara på några minuter så var allt över och hjulet nu ur gropen och leran.

En anställd på ett välkänt företag önskade en dag imponera på sina kollegor på jobbet. Händelsen ägde rum just på en fredag eftermiddag när någon kom förbi och knakade på hans kontorsdörr. Så fort den anställde hörde dörrknackningen skyndade han till att lyfta på telefonluren och låtsas som om han satt i ett viktigt telefonmöte.

Det var en minst sagt stökig och bråkig kille, en sådan som många utan tvekan hade kallat bråkstake eller klassens svarta får. Hans uppförande gentemot lärarna var vidrig, skolkade på de flesta lektionerna, gjorde knappt läxorna och för att inte tala om de urusla betygen han hade.

Men tro det eller inte, något skulle komma att ändra hela pojkens liv och inställning till skolan. Helt plötsligt började han närvara på alla lektioner, visa upp sin bästa moral inför sina lärare och skolkamrater samt skriva ner anteckningar från vännerna på rasten för att komma i kapp med de lektioner han skolkat från.
Om inte allt detta var nog, istället för att vara ute på vardagar och helger stannade han nu hemma för att studera och hjälpa sina föräldrar hemma. Inte konstigt att han blev det enda samtalsämnet på lärarnas fikarum, som inte kunde hålla sig från att spekulera i vad som egentligen hänt med pojken.

Snart skulle dock orsaken avslöja sig själv, det var vid morgonlektionen och i samband med en lärares fråga som ställdes till pojken. Precis i samma ögonblick öppnar någon dörren till klassrummet och går in. Det var den nya tjejen som börjat i klassen som var lite sen. Pojken som skulle besvara frågan blev nu helt stum och alla förstod nu orsaken bakom pojkens totala förändring.

Hon var inte den vackraste och mest underbara, men för honom var hon allt. Han brukade drömma om, att spendera resten av livet med henne. Hans vänner sade till honom, “Varför drömmer du så mycket om henne, när du inte ens vet om hon älskar dig eller inte? Ta först reda på om hon gillar dig innan du börjar planera för era framtidsplaner?
Men killen var säker på sin sak och kände att flickan var den rätta för honom. Flickan visste om från början att killen gillade henne, det var ganska enkelt att läsa av.

Killen som ville göra allt rätt för sig gick fram en dag till flickan och friade, men flickan avvisade hans önskan. Det var en hård chock för pojken som nu greps av en fruktansvärd besvikelse. Hans vänner var nu säkra på att det var över för pojken, choken skulle helt klart få honom att gå tillbaka till sitt tidigare liv som bråkstake. Men det dem dock fruktade mest var om besvikelsen skulle få honom att ta till alkohol eller droger och på så sätt förstöra hans liv helt.

Till deras och allas förvåning blev han inte ett dugg deprimerad. Tvärtom fortsatte han på sitt nya spår och blev ännu starkare som person.

När de frågade honom kring hur det kom sig att han inte var ledsen över det som hänt, svarade han, “Varför ska jag må dåligt? Jag förlorade en som aldrig älskat mig och hon förlorade en som verkligen älskade och brydde sig om henne. ”

Det hela började med något så oväsentligt att det inte ens var värt att nämna men slutade med en omfattande familjekris.

De två syskonen som befann sig i mitten av tonåren gick inte alls ihop. Trots att det endast var ett och ett halvt år emellan dem var de väldigt olika. Dottern, som var äldre, var relativt tillbakadragen och blyg, duktig i skolan och hemma mycket på kvällarna. Sonen däremot var mer utåtriktad, ganska busig, och hade det svårare med skolarbetet. På fritiden ville han bara umgås med kompisar och ha roligt.

Men när de var mindre kunde de också ha mysiga stunder tillsammans. Vilket nu hade helt försvunnit. Om inte allt detta var nog hade även brodern börjat bli väldigt skoningslös i sin attityd mot sin syster och gav sig aldrig förrän han vunnit dispyten. Respekten hade totalt försvunnit och han bjöd dagligen hem sina högljudda och tuffa vänner för att irritera sin syster.

Tillslut nåde känslorna sin kokpunkt och syskonen ville aldrig mer prata eller se varandra mer. Många i familjen och bland vänner försökte medla mellan syskonen men inget gav någon framgång.

Det var då som modern ringde sin far som sista hopp och utväg genom krisen. Förutom att syskonens morfar var väldigt välutbildad så hade dem ett otroligt starkt band till honom. Så starkt att barnen ofta gick till morfar för att berätta om sina hemligheter innan föräldrarna fick reda på det.

Det första morfar gjorde när han kom var att enskilt samtala med var och en av dem för att förstå vad som låg bakom deras gräl. Efter flera samtal med syskonen och en hel del uppmaningar till försoning, avslutade morfar med en mening som kom att sätta sina djupa spår hos båda syskonen.

“Mina kära ögonstenar, säg mig är det inte så att när våra naglar växer, så klipper vi av våra naglar och inte våra fingrar. Och likaså när problemen ökar i familjen bör vi därför kappa av problemen och inte banden.”

Det var på en fin sommarmorgon som prinsen var ute och gick tillsammans med sin närmaste rådgivare och vän. På träden satt flera kråkor och solade sig i den skinnande värmen, när prinsen slogs av en fundering, om hur många kråkor som fanns i hans rike.

Det dröjde inte länge förrän prinsen ställde frågan till sin rådgivare. Efter en stunds tänkande svarade rådgivaren, “Det finns nittiofem tusen fyrahundra sextiotre kråkor i ert kungarike, min prins”.

Förvånad över hans snabba svar, försökte prinsen nu testa honom igen, “Tänk om det finns fler kråkor än du svarat?” Utan att tveka svarade rådgivaren, “Om det finns fler kråkor än mitt svar, då har vissa kråkor kommit på besök från andra närliggande riken” .

“Och tänk om det är färre kråkor”, frågade prinsen.

“Ja, då har några kråkor från vårt rike gått till andra platser för at vila”, svarade rådgivaren.

Det stora kalaset var snart över men de två syskonen och födelsedagsbarnen ville inte sluta bråka. Denna gång var det den resterande tårtan som fångat bådas intresse. Medan lillebror drog åt ett håll drog stora syster åt andra. “Ge mig tårtan. Jag tog den först.” Skrek stora syster medan hon fortsatte att dra.

“Ge mig den. Den är min.” Svarade lille bror medan hans tårar föll. För varje sekund som gick intensifierades grälet och tillslut fick föräldrarna ingripa.

Efter att stora syster och lille bror fått berätta om sin version av händelsen bad de deras fader att döma vem av dem som hade rätt till tårtan.

Pappa funderade med en allvarlig blick och svarade sedan, “Jag har lösningen. Låt mig dela kakan mellan er båda, på så sätt får båda lika mycket. Låter det som en bra lösning.”

Pappans lösning lugnade barnen, men trots att dem fortfarande inte var helt nöjda, nickade båda på huvudet och svarade ja.

Efter att ha delat tårtan, började pappan skaka på huvudet och sade, “Oj! En är större än den andra, men lugn jag löser det genom att äta från den större biten”. Sedan åt fadern från den större biten och sade, “Oj! Den stora biten har blivit mindre än den andra nu”. Därefter åt han från den andra biten. Och så fortsatte fadern att äta från den ena biten till den andra fram till att han ätit upp hela tårtan själv.

Slutligen avslutade pappan med orden, “Nästa gång ni grälar, kom då ihåg att andra tjänar på det och kan därför också dra nytta av er tvist.”